En krigare
Bakom mitt hus finns det ett berg. Eller ja, det finns berg runt hela mitt hus. Men just bakom finns det ett speciellt berg... och förrgår såg jag hur det forsade ner vatten ifrån toppen och jag tänkte: Gud. Tänk att vara där uppe och ta kort på det där.. det skulle vara helt otroligt.
Men! Klockan fem var det äntligen sol och jag tänkte, nu jäklar Erina, nu ska jag också bli brun! Så jag gick ut i bara shorts och bh och solade.. men det blåååste så jäkla mycket och sen gick solen i moln hela tiden. Jag blev less och gick in igen. Men jag ville inte se anime. Jag vill inte rita. Jag tittade på klockan och såg att den var kvart över fem. Jag tittade upp på berget och drömde mig bort.. tänk om man kunde klättre upp dit...
jag kan se bortom världen
"jag kan se mitt hus härifrån"
jag kan se norge
jag kan nå himmelen
jag kan känna doften av skog
jag kan smaka vattnet
jag kan höra vatten
jag kan känna skogen... aj.
där uppe har jag gått.
Det var en upplevelse som inte är av denna värld. Och nu har ja sjukt ont i min kropp.. jäkla träningsvärk. Och erina, don't worry, jag har fått mer sår än nå färg på min lilla tur. Men en sak är säker. Trots att jag känner att jobbet idag kommer vara en plåga. Min rygg kommer strejka. Mina ben kommer skrika av smärta på grund av risporna och tränningsverk. En förkylning kallar smått på mig. Men trots allt det, så ler jag.
När jag vaknade igår och såg hur himmlen öste ner. Jag började packa lite.. eftersom jag bara har en vecka kvar här uppe så kändes det som det var dags. Jag såg en maaaasssa anime för att få tiden att gå. . . Jag pratade med min kära syster som berättade hur brun hon har blivit och hur fint väder hon hade. jäkla syster.
Men! Klockan fem var det äntligen sol och jag tänkte, nu jäklar Erina, nu ska jag också bli brun! Så jag gick ut i bara shorts och bh och solade.. men det blåååste så jäkla mycket och sen gick solen i moln hela tiden. Jag blev less och gick in igen. Men jag ville inte se anime. Jag vill inte rita. Jag tittade på klockan och såg att den var kvart över fem. Jag tittade upp på berget och drömde mig bort.. tänk om man kunde klättre upp dit...
Jag började packa min väska, kameran, lite godis ett äpple och vatten. Jag klädde på mig och klockan halv sex började jag vandra för att ta mig till toppen.
jag kan se bortom världen
"jag kan se mitt hus härifrån"
jag kan se norge
jag kan nå himmelen
jag kan känna doften av skog
jag kan smaka vattnet
jag kan höra vatten
jag kan känna skogen... aj.
där uppe har jag gått.
Det var en upplevelse som inte är av denna värld. Och nu har ja sjukt ont i min kropp.. jäkla träningsvärk. Och erina, don't worry, jag har fått mer sår än nå färg på min lilla tur. Men en sak är säker. Trots att jag känner att jobbet idag kommer vara en plåga. Min rygg kommer strejka. Mina ben kommer skrika av smärta på grund av risporna och tränningsverk. En förkylning kallar smått på mig. Men trots allt det, så ler jag.
Kommentarer
Trackback
